Blåsor, svett och lakrispuckar
Det finns inget som kan överträffa en flytt. Folk kommer från när och fjärran för att hjälpa till. Även om dom så bara kommer att bära en kudde. Frågan är vad denna ansvarskänsla bottnar i.. Kan det vara så att det är ett bevis på hur många vänner man har? Eller är folk så beräknande att dom bara hjälper till för att kunna ha en tjänst till godo när de själv flyttar? Eller beror det på den obligatoriska middagen/lunchen som man bjuds på?
Jag tror det är en blandning av allt det där. Jag vet ju själv att när jag sen flyttar så förväntar jag mig få bärhjälp av Helena och Henke. Jag förväntar mig också min beskärda del av vad det nu kommer att bli på tallriken. Anledningen till det är att jag vill inte ha svettats ut alla slaggprodukter ur kroppen i onödan. Inte heller vill jag vakna upp imon och inte kunna röra mig utan anledning. Men jag kommer att kunna trösta mig med lakrispucken de bjöd på :)
Sen är det ju så att jag vet att det nyblivna samborna hjälper mig i alla lägen. Det är ju själva poängen med vänner. Dom ställer upp.
Alltid.
Jag tror inte att jag har en vän som inte skulle ställa upp för mig om det blev panik. Fast jag kanske är en av dom otroligt lyckligt lottade i den här världen. Eller så kan det bero på att jag skulle göra samma sak för dem..
Vem vet :)
Imon har jag ytterligare ett exempel på hur bra kompisar jag har! Ska ner till Maxi med Robin, Thelly och Patrik. Gulliga Elaine lämnar ut sin bil för att vi ska kunna köpa hundmat i massa :) Det behövs! En säck på 15 kg är väl inget man slänger över axeln och springer hem med.. Inte jag i alla fall.. Det är jag för lat och klen för :)
Många kg har jag burit idag i alla fall :) Jag och Helena fick för oss att vi var tagna direkt från någon superhjältetidning där alla är grymt starka! Sagt och gjort.. Vi bar upp sängen, vitrinskåpet osv osv.. Jag kommer att ångra det imon! Har redan utvecklat blåsor på händerna... Medans vi lämnade kuddar, täcke, stolar och annat lätt åt resten av folket som var med. Vad tänkte vi på???!!! Som tur är så blir det en bra ursäkt till att tappa upp ett bad. Behöver mjuka upp mina muskler lite.... Inte helt fel :) Sen är det dags att klä på sig varmt och springa dom hundra meterna till Helenas och Henkes nya för att få i sig ett skrovmål som heter duga :)
Kram från mig!
Jag tror det är en blandning av allt det där. Jag vet ju själv att när jag sen flyttar så förväntar jag mig få bärhjälp av Helena och Henke. Jag förväntar mig också min beskärda del av vad det nu kommer att bli på tallriken. Anledningen till det är att jag vill inte ha svettats ut alla slaggprodukter ur kroppen i onödan. Inte heller vill jag vakna upp imon och inte kunna röra mig utan anledning. Men jag kommer att kunna trösta mig med lakrispucken de bjöd på :)
Sen är det ju så att jag vet att det nyblivna samborna hjälper mig i alla lägen. Det är ju själva poängen med vänner. Dom ställer upp.
Alltid.
Jag tror inte att jag har en vän som inte skulle ställa upp för mig om det blev panik. Fast jag kanske är en av dom otroligt lyckligt lottade i den här världen. Eller så kan det bero på att jag skulle göra samma sak för dem..
Vem vet :)
Imon har jag ytterligare ett exempel på hur bra kompisar jag har! Ska ner till Maxi med Robin, Thelly och Patrik. Gulliga Elaine lämnar ut sin bil för att vi ska kunna köpa hundmat i massa :) Det behövs! En säck på 15 kg är väl inget man slänger över axeln och springer hem med.. Inte jag i alla fall.. Det är jag för lat och klen för :)
Många kg har jag burit idag i alla fall :) Jag och Helena fick för oss att vi var tagna direkt från någon superhjältetidning där alla är grymt starka! Sagt och gjort.. Vi bar upp sängen, vitrinskåpet osv osv.. Jag kommer att ångra det imon! Har redan utvecklat blåsor på händerna... Medans vi lämnade kuddar, täcke, stolar och annat lätt åt resten av folket som var med. Vad tänkte vi på???!!! Som tur är så blir det en bra ursäkt till att tappa upp ett bad. Behöver mjuka upp mina muskler lite.... Inte helt fel :) Sen är det dags att klä på sig varmt och springa dom hundra meterna till Helenas och Henkes nya för att få i sig ett skrovmål som heter duga :)
Kram från mig!
Kommentarer
Trackback
