Lite om mitt liv

Så har jag äntligen kommit ner till stan och införskaffat den länge efterlängtade duschkrämen! Har i snart en veckas tid gråtit mig in och ut i duschen med en vanlig handtvål. Ren lathet från min sida att jag inte orkat göra någonting åt det försen nu men så kan det gå :)
Vaknade som vanligt alldeles för sent. Klockan tolv ringde mobilen och i mitt nyvakna tillstånd fick jag lite smart för mig att man ska lägga den under kudden.. Sagt och gjort. Jag tryckte in den under kudden och insåg inte försen det slutat ringa poängen med svarsknappen.. Som tur var så var det min älskade Christine som ringde och hon hade i alla fall sinnesnärvaro nog att ringa upp mig! Tur att det finns någon i världen som har högre IQ än ett popcorn!
Vi begav oss sen iväg på vårt korståg mot stan. Om man nu kan kalla Umeå en riktig stad. Faktum är att det är mer som att komma till Kungsbacka.. Litet och gemytligt. Jag klagar inte. Älskar det!
Sitter nu och lyssnar på Seals låt "Kiss From A Rose" (så himla mysig) och funderar på om jag kanske borde börja plugga.. Eller jag vet att jag borde börja men funderar främst på i vilken ordning livet ska ske idag. Kommer snart en uppenbarelse ska ni se.
Igår insåg jag att jag nått botten. Jag tänker inte gå in på detajer men det involverade dejting, facebook, mordplaner (oroa er inte kommer inte att genomföras) och elchocker.
Fast det där med mina mordplaner kan jag ju avslöja :) Satt och snackade med Christine inatt när jag insåg att om jag dör så finns det ingen som kan ta hand om mina hundar! Vart ska jag göra av dom monstrerna?? Efter ett tag så nådde vi dock en överrenskommelse, dör jag tar Christine vovvarna, dör hon tar jag hennes underbara sto! Kanon! Sagt och gjort, vi började komma på planer hur vi lättast skulle bli av med varann. Främast planen blev att vi skulle slänga ut den andra för svingen. Men som tur var så insåg både jag och Christine att det nog skulle bli rätt jämt i en fajt mellan oss, vilket skulle leda till ett duosjälvmord i stället och ingen av oss skulle ha någon som tog hand om våra änglar... Enda anledningen till att jag är vid liv idag tror jag ;)
Nu är det dags för mig att se om poke-kriget fortfarande pågår i annat fall så säger jag tack för mig för nu.
Kram